Betyg fick alla ungar från allra första klass i folkskolan. Betygen visade inte bara hur man klarat sej i skolan. Det redovisade också hur många dagar man hade varit frånvarande och varför. T.ex. för "brist på kläder eller skodon". Man fick betyg efter varje termin.
     "Välskrivning" var ett särskilt skolämne. Man skulle kunna skriva prydligt med bläckpenna. En liten flaska som kallades bläckhorn var fylld med bläck att doppa pennan i. Bläckhornet stod i en särskild liten rund grop på pulpeten. Meningen var att bläckhornet skulle stå stadigt och inte vältas omkull. Konstigt nog hände i alla fall små olyckor med detta bläckhorn. Bläcket rann ut och färgade allt i närheten med det blålila bläcket.
     Framför svarta tavlan hängde fröken upp en plansch med noggrant skrivna bokstäver. A och a skulle skrivas precis så som förebilden visade. Så tränade vi hur vacker handstil skulle se ut. Från A till Ö var det bestämt av skolan. För att bokstäverna skulle luta på rätt sätt hade vi lutningspapper som vi lade under bladet i Välskrivningsboken. Skriften skulle luta på ett visst sätt, inte för mycket och inte för litet. Skriften skulle absolut inte luta bakåt eller stå rakt upp.
     Läskpapper var också nödvändigt att ha för att torka det våta bläcket på papperet när vi skrivit färdigt en rad.


     Ännu vårterminen 1941 hade man karaktärsbetygen Uppförande och Flit. Men vårterminen 1943 hade Flit bytts ut mot Ordning. Ingen unge förstod riktigt varför. Det var mycket ovanligt att någon unge fick annat än stort A i något av karaktärsbetygen. Men det var mera ovanligt att någon fick stort A i något läsämne. Lärarinnan var litet snål med höga betyg, tyckte vi då.