Nästan allt var "på kort". Ransonering hette det. Tidningarna hade med jämna mellanrum helsidesannonser med uppgifter om tilldelningen. Det verkade nästan alltid som om ransonen tog slut för fort. Särskilt kaffe och kakao.
     Här är författarens eget ransoneringskort. Det var det första hon fick, redan 1940. Kaffe och te men också kakao kunde köpas på detta kort.
     Mjölk och fisk var inte "på kort". Det var viktigt särskilt för barnen att få tillräckligt med mjölk. Därför fick man ibland litet prisrabatt på mjölk. Fisk åt man ofta och mycket under krigsåren. Vi ungar gnällde litet över benen i alla fiskar.
     Regelbunden information om ransonering fanns i tidningarna under hela krigsperioden. Nästan allt var "på kort", som vi sade. Det blev ett klippande och pusslande. Man bytte också med varandra. Den som inte rökte hade ett extra kapital, till exempel.