Anna-Pias värld
Om att vara skolflicka i 1940-talets Stockholm, när världskrig härjade utanför Sveriges gränser.
INNEHÅLL
Anna-Pias KlagobokKlagoboken och Anna-PiaVattkoppor och ny skola — en bit ur boken Konstiga Hitler — en bit till ur boken Författaren som skrev om Anna-Pia Illustratören som gjorde omslagbilderna
På 1940-taletDet var då allt händeKriget som det såg ut i tidningarna Ransoneringen — allt som var "på kort"
Stockholm då och nuMitt i Stockholm då och nu
SkolanFolkskolan där Anna-Pia gick
Som vi såg utHåret och mössan ovanpå
Vad vi lästePå skol- och stadsbiblioteketTidningarna — vad man lärde sig i dem Serier — flickor, män och roliga gubbar
Annat skojBio mest på matiné
Om Cookies och GDPR
|
Betyg![]()
Betyg fick alla ungar från allra första klass i folkskolan. Betygen visade inte bara hur man klarat sej i skolan. Det redovisade också hur många dagar man hade varit frånvarande och varför. T.ex. för "brist på kläder eller skodon". Man fick betyg efter varje termin.
"Välskrivning" var ett särskilt skolämne. Man skulle kunna skriva prydligt med bläckpenna. En liten flaska som kallades bläckhorn var fylld med bläck att doppa pennan i. Bläckhornet stod i en särskild liten rund grop på pulpeten. Meningen var att bläckhornet skulle stå stadigt och inte vältas omkull. Konstigt nog hände i alla fall små olyckor med detta bläckhorn. Bläcket rann ut och färgade allt i närheten med det blålila bläcket. Framför svarta tavlan hängde fröken upp en plansch med noggrant skrivna bokstäver. A och a skulle skrivas precis så som förebilden visade. Så tränade vi hur vacker handstil skulle se ut. Från A till ö var det bestämt av skolan. För att bokstäverna skulle luta på rätt sätt hade vi lutningspapper som vi lade under bladet i Välskrivningsboken. Skriften skulle luta på ett visst sätt, inte för mycket och inte för litet. Skriften skulle absolut inte luta bakåt eller stå rakt upp. Läskpapper var också nödvändigt att ha för att torka det våta bläcket på papperet när vi skrivit färdigt en rad.
Men det var mera ovanligt att någon fick stort A i något läsämne. Lärarinnan var litet snål med höga betyg, tyckte vi då. |
![]() Solveig Stenudd
Så här såg Solveig ut 1943, när hon var lika gammal som Anna-Pia. Hon har skrivit böckerna om Anna-Pia och texterna på denna hemsida. Soveig Stenudd (1933-2019) var journalist och författare, bland annat även till en bok om Canadas historia, om balkonger och om julkalendern genom alla år.
Andra böcker av Solveig Stenudd
![]() Teskedsgumman, Pettson och alla de andra
Julkalendern i radio och TV genom tiderna. En kavalkad genom alla år av julkalender, där de många figurerna och historierna presenteras, även med bilder på själva kalendrarna.
![]() Balkonger
Här berättas med många bilder om balkongernas varierande arkitektur och historia, samt deras rol li såväl världshändelser som på teater och film.
|