Norrmalm

Mitt i denna centrala del av Stockholms innerstad ligger mitt och Anna-Pias centrum:

     Där finns Johannes kyrka, Malmskillnadsgatan där Anna-Pia bor, Brunnsgatan där Jakobs folkskola låg och de två Kungstornen. Ett område som fortfarande är sej märkvärdigt likt. En och annan ny byggnad har tagit en äldre byggnads plats.

     Men den förr så smala Malmskillnadsgatan har förändrats helt. Sträckan mellan Kungstornen och Brunkebergstorg har breddats. Alla de gamla bostadshusen har rivits. Där ståtar nu bankpalats och höga kontorshus. Bostadshusen är inte många och de som finns är mycket dyra att bo i. Det är självklart inga barnrikeområden som det var under 1940-talet.

     Norrmalm var en gammal del av staden som låg i det centrala Stockholm. Det kallas ibland nedre Norrmalm nu. Sedan 1940-talet har den stadsdelen nästan helt förändrats. Många hus har rivits. Tunnelbanan har byggts. Gatorna har breddats. Men mycket finns också kvar idag år 2002.

     Men under kriget var de flesta gamla husen kvar. En del av dom var byggda under 1700-talet eller 1800-talet. En del av husen var faktiskt byggda på 1600-talet. Folk bodde i dem. Självklart var dom ganska omoderna. Man värmde bostaden med brasa i kakelugn och hade torrdass på gården. Bara kallt vatten rann ur vattenkranen i köket. Man var ganska trångbodda.

     Men bara något kvarter bort fanns hus med stora bekväma våningar som hade centralvärme och badkar. Där bodde familjer med bättre ekonomi. Flera av dom ungarna gick ändå i samma folkskola som Anna-Pia. En del av dom ungarna gick bara i folkskolan i fyra år. Efter fjärde klass flyttade dom över i flickskola eller läroverk för gossar.

     I folkskolan gick man i åtta år. Sedan fick man börja arbeta om man ville eller så kunde man börja i någon yrkesskola.

     Under min folkskoletid hade vi fria läroböcker och fria måltider i skolmatsalen.