Vattkoppor och ny skola

Det var en gång en liten flicka som hette Anna-Pia... Så börjar en sagobok. Men det här är ingen sagobok. Det är inte heller en dagbok. Sagoböcker brukar dom vuxna skriva åt barn. Dagböcker kan vem som helst skriva. Och jag känner flera som gör det. Men jag ska skriva en KLAGOBOK. Och den börjar så här:

     Det var en gång en flicka som kallades Anna-Pia. Hon var inte liten. Hon var lång och smal... Nej, för resten hon var mager och lång som en spagettisträng. Hon var inte söt. Hon var ganska vanlig, utom på ett vis. Hon var arg. Inte arg som ett bi. Hon var arg som en hel kupa full med bin. Jag vet vad jag talar om för det är jag som är Anna-Pia..

     Och så fortsätter det:

     ... Jag tycker att man oftare har anledning att vara arg än ledsen, faktiskt. Och jag har verkligen anledning att vara arg. För jag har fått vattkoppor. Över hela kroppen och det kliar och kliar och kliar. Jag tycker faktiskt att det är orättvist att jag ska få vattkoppor när jag alldeles nyss har haft mässlingen. Ännu mer orättvist är det att jag blir sjuk två gånger under vårterminen när jag just har börjat i den nya skolan...

     ... andra saker att klaga över är ...

Detta är ett kort avsnitt ur Anna-Pias Klagobok, av Solveig Stenudd 2002.